Öppen förskola för valpar

Det är viktigt för valpar att tidigt träffa andra hundar i en trygg miljö. Varje måndag kväll har Hand med Hund i Staffanstorp Öppen förskola för valpar där hundar mellan tre och sju månaders ålder får tillfälle att umgås och socialiseras.

Av Annika McClintock
Foto Helge Rubin

Lilla kolsvarta valpen Vera sitter och darrar under mattes stol. Med uppspärrade ögon ser hon kerry blue terriern Teo närma sig. Vackra Vera gnyr och Teo backar. Han närmar sig istället Dixie, som är en sju månader gammal bichon havanaisevalp, som Teo får nosa på utan några som helst invändningar. I ett hörn sitter cairn terriern Zeppo och iakttar, nyfiket men avvaktande, de andra valparna. Plötsligt stelnar Zeppo till. In i rummet träder majestätiskt en stor, stilig schäfer. Zeppo drar sig ännu längre in i hörnet och tyr sig till husse Christer Hult, som förklarar Zeppos beteende med att han tidigare blivit skrämd av en annan schäfer som nafsat efter honom. Från sin trygga plats betraktar Zeppo vaksamt schäfern Ross, som går fram till Vera. Nu svarar hon med ett gällt skall och Ross lämnar henne ifred. I stället börjar han leka med Dixie och Teo.

Detta skådespel utspelar sig på Hand med Hunds Öppna förskola för valpar i Staffanstorp.
Yrsa Franzén-Görnerup, som äger Hand med Hund är entusiastisk:
– Att valpar får mötas så här är utmärkt social träning. Det är en stor fördel att träffas inomhus, för då kan vi människor vara med att hjälpa de hundar som är rädda eller för yviga.

Idag har vi turen att få besök av vår ”dagispappa” Ross, som är 7,5 år gammal och en fantastisk läromästare för de små valparna.

Veras matte Jane Hedvard instämmer:
– Det här är jättefint för Vera som inte har träffat en sådan vuxen hund förut. Hon är bara van vid att träffa sina syskon och min border terrier där hemma. Det går bra med alla de hundarna förutom hennes syster. När de två är i samma rum stelnar Vera till och blir som en staty.

Yrsa förklarar att just i ett sådant fall är det viktigt att hjälpa valpen, så att den kan känna sig trygg med andra hundar.
– Vissa hundar blir vettskrämda till exempel hos veterinären och avskärmar sig helt genom att frysa till och bli som förstenade. Veterinären tycker ofta det är bra, för hunden blir ju lätt att undersöka och behandla, men för hunden är det en fruktansvärd upplevelse. Det är bland annat sådant vi kan hjälpa till med här på Öppna förskolan redan på ett tidigt stadium, säger Yrsa.

Teo hoppar upp på Ross, som föser undan honom med kroppen. Ross har ett tydligt kroppsspråk och istället för att markera med munnen markerar han med hela kroppen.
– Schäfrar kan ofta ha dåligt rykte, men Ross är verkligen snäll, säger matte Zita Frising och hennes dotter Viveca instämmer.
– Han vill gärna ha olika uppdrag och tycker om att jobba. Ross är en hund som man pratar med och ingen kommandohund. Vi har med honom överallt, till och med när vi ska bo på hotell. Då kommer han med sin egen ryggsäck på ryggen, berättar matte.

Zeppo blir nyfiken på de andra hundarnas lek och smyger försiktigt fram mot Ross och går runt honom och nosar. Plötsligt kissar Zeppo en skvätt och husse kommer snabbt och torkar upp den lilla pölen.
– Det här kan han göra för att det kan kännas tryggare när det luktar mycket av honom själv, förklarar Yrsa.

Dixie, Teo och Zeppo fortsätter att leka med Ross, som efter ett tag blir trött och får ta paus och dricka vatten.

Vera sitter fortfarande under mattes stol och hon skäller när de andra hundarna närmar sig henne. Ross och de andra valparna respekterar Veras språk och går undan.

Yrsa uppmanar Veras matte att gå till andra sidan rummet och sätta sig på golvet. Vera sitter kvar och tittar förtvivlat efter matte. Det kliar i fingrarna att ta upp den lilla späda jaktcockern, men Yrsa instruerar annorlunda.
– Trösta aldrig hundarna om de är rädda, för då får de signaler från oss att situationen verkligen är farlig. Prata istället med en käck och hurtig röst och ska ni klappa dem så gör det inte för nätt och försiktigt, utan klia hunden ganska hårt, säger hon.

Yrsa betonar att det är just sådana här saker som hon kan hjälpa till med inomhus. Ibland används ett kompostgaller för att dela upp gruppen om några valpar är ängsliga och andra väldigt intensiva. Då kan de fortfarande kika på varandra och hundarna slussas ihop efterhand som leken utvecklas.

Teo leker så ivrigt att han får lägga sig ner och vila då och då. Matte Gunilla Brahed jobbar på ett servicehem i Skanör och där är Teo med som vårdhund.
– Så glada och pigga de gamla människorna blir när Teo är med på jobbet, berättar Gunilla.
– Det är rörande att se vilken betydelse en hund kan ha.

Plötsligt tassar Vera över golvet och sätter sig hos matte. Nu gnyr hon lite mindre när de andra hundarna närmar sig henne.

Ross går emellan och grymtar till när Teo, Dixie och Zeppo blir för vilda. Han blir trött av att hålla reda på valparna och dricker mer vatten.

I början av timmen närmade Teo sig ”dagispappan” Ross bakifrån, men Ross markerade och nu kommer Teo framifrån istället.
– När Ross var i treårsåldern upptäckte vi att han hade god hand med valpar och han verkar vara nöjd med att ha en uppgift och ta hand om de små hundarna, säger matte Zita.

Yrsa är glad de gånger Ross kan vara med på Öppna förskolan.
– Lika lite som tonåringar kan lära andra tonåringar vett och etikett kan unga hundar lära andra unga hundar hur man uppför sig. Därför är det så bra när Ross kan komma på vår öppna timme här på måndagar, tycker hon.

Yrsa ber Veras matte gå bort till Ross och klappa honom. Vera ligger kvar på sin plats en lång stund och tittar bort på sin matte. Till sist kikar hon försiktigt fram bakom stolen och går bort till matte och Ross, men efter ett litet tag går hon tillbaka till sin gamla plats och lägger sig ner.

– Det här har varit väldigt nyttigt för Vera. I och för sig är det aldrig för sent att ta tag i problem, men ju tidigare man gör det desto bättre. Många tror att problem växer bort, men ofta kan de bara förvärras med negativa möten. Därför är det bra att tidigt skapa en plats för positiva möten, summerar Yrsa.

Och det ser ut att ha varit många positiva möten ikväll. Nu ligger alla fem hundarna utröttade och nöjda på var sin plats och sover gott.

Publicerad i Härliga Hund nr 6 2005.